Om att måla hela världen
april 14, 2011
Det är valår i Guatemala. Påkostade kampanjer har sedan länge dragits igång i stor skala. Det handlar om att synas och höras mest. Den som har råd att sprida mest propaganda och måla flest belysningsstolpar har en god chans att ta hem spelet.
En av de hetaste kandidaterna inför höstens val är Manuel Baldizón för partiet Líder (ledare). Han är en redan etablerad politiker från Peten i norra Guatemala som sägs samarbeta med knarkhandlare, vilka säkerligen har stor del i hans oerhörd påkostade valkampanj som redan pågått i flera månader. Härom veckan när jag flanerade i centralparken i Guatemala blev jag påhoppad av en av hans hejdukar som tryckte på mig en två hundra sidor lång bok om just denna Baldizón.
”Take this por favor, good man Baldizón”
Sade han i samband med överlämnandet av detta verk i flerfärgstryck som bland annat visar hur Baldizón minglar med ursprungsbefolkning och utvecklingsstörda. Ett av kapitlen heter född till ledare medan ett annat tar upp Baldzóns nya förslag om en lag mot stöld av mobiltelefoner (som om det skulle vara det stora problemet i ett land där tusentals människor mördas varje år på grund av den anmärkningsvärda straffrihet som tillåter att mer än 98% av förövarna går fria).
Andra vidriga presidentkandidater är bland andra Otto Perez Molina för partiet Patriota. En före detta general som under tiden för folkmordet låg bakom släckandet av många tusen människoliv, framför allt på landsbygden. Trots detta är det inte alls ovanligt att släktingar till de som mördades på order av denna hemska general idag glatt tar emot ch bär hans t-shirtar och orangefärgade skärmmössor.
En annan av huvudkandidaterna inför höstens val är Presidentens fru Sandra Colóm. Hon har de senaste åren gjort sig populär bland de fattiga på landsbygden genom att skänka 300 Quetzales per månad åt de fattiga familjer som har barn i småskolan. Hennes allmosor är knappast någonting som kommer förändra de befintliga strukturerna utan skapar istället ett beroende hos de allra fattigaste guatemalanerna. Enligt konstitutionen var hennes kandidatur ogiltig eftersom hon var gift med den nuvarande presidenten. För att komma runt denna lilla detalj iscensattes en skilsmässa för någon månad sedan.
Även den före detta diktatorn Rios Montt inom partiet FRG hoppas på att få stanna kvar ytterligare en mandatperiod i den guatemalanska kongressen. Så länge han sitter kvar som kongressledamot är han skyddad av lagen och kan inte komma att fängslas för det folkmord som han står anklagad för.
Hur det än slutar i höstens val så kommer folket som vanligt att vara den stora förloraren. De få rika familjerna, storföretagarna och de som har samröre med knarkhandeln kommer att avgå med segern. Så är det och har länge varit i Guatemala.
Egentligen blev det tillåtet först nu i april att börja målandet av landets infrastrukturella komponenter. Vissa skötsamma (läs fattiga) partier, bland andra Rigoberta Menchús parti Winaq, har valt att hålla sig till lagen och vänta till det blir lovligt. De allra flesta är dock redan sedan länge i full färd med färgandet av Guatemala. Det finns minst ett tjugotal partier som verkar tro sig har en chans att ta hem spelet. De satsar allting på ett kort och en eller ett par färger som de sprider på minsta lilla fria fläck, i såväl stadsbygd som glesbygd och obygd. Redan tidigt i höstas kunde jag se hur samtliga stenar och stolpar, även långt uppe i bergen fylldes med de olika partifärgerna. Först trodde jag att det var en slags trafiksäkerhetsåtgärd att måla alla stenar, men efter en kort överläggning med mig själv kom jag fram till att så kunde det ju naturligtvis inte vara, då trafiksäkerhetsåtgärder helt enkelt inte är någonting man ägnar sig åt i det här landet.
Det där med de olika färgerna är för övrigt väldigt förvirrande här i Guatemalan då ett parti som ovan nämnda Líder har valt den röda färgen till sitt partis flagga och detta trots total avsaknad av element som rättvisa eller jämlikhet i sitt partiprogram.
Må mesta färg vinna
Antonfredsobservator's Blog 